Marcus och Stefans berättelse från Fjällmaraton Sälen

Marcus Johnsson och ett gäng under Coach-Lallas ledning genomförde Fjällmaraton Sälen i slutet av augusti. Här har vi Marcus spännande rapport. Nu också med Stefan Erikssons berättelse.

Tobias Nykvist, Magnus Lundin och Marcus Johnsson fångade efter målgång. Stoltheten går inte att ta miste på!

Marcus: En kort rapport från Fjällmaraton Sälen

Med premiär förra året är detta fjällopp en av många utmaningar som man kan utsätta sig för och förra året sprang bl a Lalla, Marina och Stefan Eriksson. Då Stefan och jag tränar ihop en hel del, samt att jag gillar Sälen, kändes valet lätt då jag fick frågan att springa i år. Stefan skulle ge sig på fulla distansen, 42 km, men jag var fast besluten att hälften vore nog. När dessutom Magnus Lundin anmälde sig till halvan, blev det extra kul.

Under coach Lallas vingar blev vi ett gäng på ca 15 personer från Avestatrakten som hyrde en gemensam stuga och det blev väldans mysigt. Coach själv var lite sliten efter Ultravasan och trots att alla såg hur sugen han var var han klok nog att inte starta. Jan Amneus var anmäld men han är skadad i knät och har fått hela säsongen spolierad. Frun var dock stark och tog sig runt halvan.

Flyktinstinkten ökade kraftigt veckorna innan men jag stod emot den genom att intala mig att ”halvan klarar man ju i stort sett otränad” och ”det är ju inga skräckinjagande höjdmetrar” samt klassikern ”denna gång springer jag bara för att ha kul……”.
Trots allt ville jag stötta Stefan som skulle springa hela och när vi blev så pass trevligt gäng, inklusive sambo, så kändes det bra.

Efter en natt i den otroligt mysiga stugan, samlades vi för en trevlig frukost samt drog oss till Experium i Lindvallen i samlad trupp. Starten skulle gå kl 11:00 så det var ingen stress. Vissa var mer uppjagade än andra men jag kände mig faktiskt riktigt lugn och tyckte att det skulle bli ett intressant äventyr och att jag inte behövde slå världsrekord. Atmosfären vid starten var jättemysig och alla var ödmjuka inför utmaningen.

Från Experium är det slakmota på asfalt ända upp till Högfjällshotellet och det började redan kännas i benen. Uppe vid Högis fick halvanlöparna lite återhämtning medans helmaralöparna fortsatte längs Kungsleden upp på Östfjället! Loppet gick vidare upp mot Snögubben, som inte fanns där för det var inge snö, och ner mot Hemfjällsstugan. Där vände halvmaran upp tillbaks mot snögubben, som fortfarande inte fanns, och helmaran gick ned till Hemfjällstangen där de vände tillbaks. Vid Gustavsliften följde man grusvägen ned och det var en ovanlig känsla då man nästan bara sprungit uppför dit. Sista 4 km var då utför och gick väldigt snabbt.

Hur gick det då? Jodå, min känsla i kroppen var dålig under hela loppet men jag kom in på en tid som jag är väldigt nöjd med och som överträffade mitt eget mål med ca 6 minuter. Då kan jag inte klaga. Jag, Magnus Lundin och Tobias Nykvist var väldigt jämna och målade inom 4 minuter. Magnus passerade mig efter 3 km och i 15 km låg han mellan 50 och 200 m före mig och såg väldigt stark ut. Jag kände mig väldigt Northugsk då hans vader krampade i nedförsbacken och jag passerade honom 1 km innan mål.

Marina kom runt på samma tid som förra året, trots en besvärlig säsong med krämpor. Stefan och en gammal Avestabekant, Mattias Lindqvist, körde hela maran tillsammans och verkade nöjda i mål. Johan Holmberg drogs med löparknä och hade en tung resa men tog sig ändå runt hela. Starkt! Alla i gänget var nöjda med upplevelsen och insatsen och vi intog Experiums spabad med mer eller mindre värkande kroppar men med ”boostade egon”. Mest träningsvärk verkade serviceteamet ha då de fick springa ned för Märtabacken för att försöka hinna ta emot oss vid målet, vilket de inte lyckades med. Kvällen avslutades med en bankett med god mat. Det blev ganska lugnt då de flesta var slitna.

En mycket trevlig upplevelse och ett väldigt bra arrangemang som kommer att växa till något riktigt stort tror jag. Passa på att anmäla er till nästa år och upplev det själva.

Marcus Johnsson


Mattias Lindqvist och Stefan Eriksson


Helena Lundin, en i support/servicegruppen, minst lika viktiga!


Marcus forsar fram över fjället!


Coach Lalla med fru vederkvicker sig

Stefan E: Fjällmaraton Sälen 2014

Jag och min gode vän Mathias sprang förra året 21km loppet under detta arrangemang och när anmälan öppnade för 2014 så snackade vi och uttryckte väl oss ungefär samtidigt, "-.....skulle det inte vara intressant att testa 42km?". Sagt och gjort, anmälan till 42km blev det.

Sedan anmälan för detta lopp öppnade i september 2013 har det varit det jag tränat för. Jag har under året försökt att träna så mycket som möjligt tillsammans med andra och har varit ute en hel del med Marcus och Magnus. Så det var riktigt skoj att höra att de skulle springa det här loppet också.


Jag har aldrig haft något tidsmål då det är min första mara och i sån här miljö är det i princip omöjligt att sätta ett tidsmål. Målet har hela tiden varit att "jag ska ta mig runt med hedern i behåll och njuta av vyerna!"

Vi (Mathias Lindquist, vår materialare Jonas Åkesson samt undertecknad) kom fram till Sälen sent torsdag kväll till vårt eminenta boende, som jag hade bokat, SkiLodge i Lindvallen, start och mål ligger ungefär 28 meter entrén. Vi planerade fredagens aktivitet, kolla bansträckningarna som vi inte sprang förra året. Jag har ju naturligtvis redan sprungit dem under Sälen-lägret tidigare i år.

Fredag

Efter en robust frukost gav vi oss ut för att kolla av slingan vid Östfjället för att sedan åka ner och kolla slingan vid Hemfjällstangens stugby. Nu kände vi oss redo.

Om det nu inte hade varit för min begynnande förkylning. Så jag ägnade resten av fredagen till att inmundiga allehanda preparat samt att plocka fram utrustningen till lördagen. Kvällen avslutades med bowling och middag.

Lördag

Dagen D, vaknar och känner mig förhållandevis pigg, känner inget av den begynnande förkylningen. Känner däremot av ett underbart litet pirr i magen, det var ett tag sedan. Frukost, sen var det bara att börja göra sig i ordning, men termometern visade +8, hmmm, hur ska man klä sig idag då? Vi väntade in i det sista och bestämde oss för att shorts och långärmat blir nog bäst. Vi gick ut och började värma så smått ungefär 20 min innan start och där träffade vi på Lallas gäng, Marcus och Magnus såg båda laddade ut. Träffade även på Daniel som jag gjorde Hornindal Rundt tillsammans med.

Mathias och jag hade bestämt oss för att springa tillsammans under hela loppet vilket innebar ett kanske något udda upplägg, vi skulle dra på de partier där vi var som sämst. Jag som i princip bara sprungit i bökig terräng skulle dra på de lättlöpta partierna och Mathias, som är bosatt och tränar på Falsterbonäset (ungefärlig höjdskillnad på 1 meter), på de mer tekniska.

Loppet

0-15 km

11:00 gick starten, jag skulle hålla farten fram till 2:a vätskekontrollen, ca 10 km. Då det var ett lättsprunget underlag(asfalt och grus) om än 250 meter stigning på sträckan så fick pulsen styra för att vi inte skulle gå på för hårt, milen avverkades på 55min och vi kände oss riktigt pigga.

Nu blev det Mattes tur att dra, han sprang först i någon kilometer men efter ett tag bad han mig kliva fram och dra så att han skulle kunna se var jag satte fötterna då jag är betydligt med van än honom på teknisk löpning. När vi kommer ner till grusvägarna vid Gruven kollar jag klockan, vi har hållit 5:30-fart på stenig stig och det är inte så illa, samtidigt som jag har fått ny energi genom att hålla igen detta parti. Vi springer så ekonomiskt vi kan, lugnt där det går uppför och rulla på utför.

Från Gruven ner till HC och vidare till kontroll nr 3 Högis var det lätt utför så sprang vi och snackade om andra halvan. Vi hade respekt för partiet 30-37km med 450m stigning. Så strategin blev även fortsättningsvis att hålla igen och se till att vi har krafter kvar 37km-mål.

15-19 km

Efter vätskan vid Högis som även innefattade en bulle så fortsatte jag att dra över spängerna mot Lindvallen och Snögubben där nästa vätskestation var, det var absolut inte mycket att säga om denna sträcka. Här stod Jonas påpassligt och tog kort.

19-27 km

Vätska vid Snögubben, så började vi klättra och här hade jag en tung kilometer. Under sträckan gick jag i ca 500m i de värsta motlutet, Matte sprang. Jag visste att det skulle bli mer teknisk stig längre fram så jag skulle komma ikapp honom. Väl ikapp honom, vid 21km, gick jag fram drog, mitt absolut bästa parti på hela bansträckningen väntade, kalfjällslöpning när den är som bäst och sträckan Snögubben-Hemfjällsstugan-Mellanfjällsstugan-Hemfjällstangen är oerhört vacker med alla typer av underlag, spänger, sten, stig och blöthål. Här upplevde jag att det var väldigt tätt mellan kilometermarkeringarna. En snabb påfyllning av energi vid Hemfjällsstugan innan vi fortsatte ner mot Hemfjällstangen för en om ännu snabbare påfyllning av vätska.

27-31 km

Nästkommande 2,5 km var de sista lättsprungna på ett tag så vi bestämde oss för att rulla på så fort vi bara kunde ner till lägsta punkten och gå på grusvägen från botten i Hemfjällstangen upp till vätskan ca 1,5km, vi blev enbart passerade av 5 st som kämpade sig förbi oss i en springande rörelse fast långsammare. När vi tittar på det partiet nu i efterhand så visar det sig att vi har snittat 6:15 på de drygt 4 km.

31-37 km
Hemfjällstangen - Hemfjället

Nu börjar det, jag var riktigt stel i de bakre regionerna efter det förhållandevis långa partiet med gång. Det visade sig dock vara ett mycket bra drag av oss att gå det partiet, för vi fångade in de som passerat oss när vi gick under nästkommande 2 km då vi började klättringen upp mot Hemfjället. Här var det tufft på riktigt, vi hade varit ute i över 3 timmar och hade det tyngsta partiet kvar.
Det är riktigt tufft för skallen att se hur långt och hur mycket uppför det är till nästa kontroll, så det var bara att borra ner huvudet och köra. Här var det betydligt svampigare terräng i kombination med stenar och spängerna hjälper inte så mycket om de ligger under vatten och flexar en halv meter i gyttja. Intog lite extra energi före den sista klättringen upp till kontrollen som var på Hemfjällets topp, vilka vackra vyer! Jag har sprungit här förut men nu med 5 km kvar var det fantastiskt.

37-39 km

Nu var det bara utförslöpning kvar, skön stig och vandringsled ner till Snögubben för andra gången och vi fick upp ett bra tempo igen.

39km-Mål

Snabb vätska vid Snögubben sen bar det brant (och ändå brantare på sina ställen) utför på grusväg .

Försökte rulla men var tvungen att bromsa för att inte stå på näsan. När vi väl kom ner på plan mark så fick vi båda krampkänningar i vaderna, men det var inget som störde. Helt plötsligt ser vi skylten "250 m till mål" och då känner jag ett mått av stolthet.

Mållinjen passerade vi efter 4:26:51 sida vid sida.

Att lyckas genomföra denna utmaning och göra det med en vän är en känsla jag kommer att ta med mig.

Jag vill tacka er alla i Avesta OK, jag har under året sprungit bakom väldigt många duktiga löpare och tittat hur ni tar er fram i oländig terräng och har lärt mig så oerhört mycket.

Vilken som blir nästa utmaning håller vi på att planerar i skrivande stund.

Stefan Eriksson