Veckans Presentation - Björn Helmersson
2024-12-17 i Allmänt
Prenumerera på nyheter
Du prenumererar nu på nyheter från Avesta OK.
Vi har skickat ett bekräftelsemail till .
Prenumerera via:
RSSDags för en ny presentation.-Den här gången har vi hunnit fram till Björn Helmersson. En intressant kille som är i början av sin orienteringskarriär och gör stora framsteg. Ta del av hans intressanta berättelse. Han skriver att han har lite dåligt samvete för en sak. Det tycker jag absolut inte han ska ha!
Din orienteringsbakgrund
Något få kanske vet är att jag faktiskt provat på orientering redan som barn. Min mamma säger att jag till och med varit på ett orienteringsläger. Lägret minns jag diffust, men inte att det var just orientering som var temat. Det blev tyvärr ett kortvarigt intresse, då jag fick problem med foten, vilket gjorde det svårt för mig att springa. Sedan dess har jag egentligen inte utövat någon form av idrott förrän jag började cykla för ca 10 år sedan.
2018 träffade jag en orienteringsfrälst tjej, som fyra år senare kom att bli min fru. På den tiden var det landsvägscykling som gällde för mig, men jag tror inte det krävdes mycket övertalan från Marias sida för att få mig att prova på orientering. Jag har alltid tyckt om både att vara i skogen och att studera kartor, så det fanns helt klart aspekter med orienteringen som lockade. I augusti 2018, fyra månader efter att jag träffat Maria, sprang jag min första tävling (Mockfjärdsflåset). Jag sprang i klassen som då hette ÖM5 (öppen bana, orange svårighetsgrad) och placerade mig på plats 9 av 27.
Sedan dess har det blivit många fler tävlingar, de första åren endast öppna banor. I slutet av förra säsongen så gjorde jag debut i tävlingsklass (H21). Mitt mål de första tävlingarna var så enkelt som att inte komma sist och det grejade jag redan andra tävlingen.
Säsongen -24, dina framsteg
Under 2024 har jag hunnit med fem starter i H21, O-ringen i H21-kort, 25-manna, Rodhenloppet tillsammans med Maria, samt ett par öppna banor. Orienteringen känns överlag rätt så stabil, men det smyger sig ofta in någon eller några riktigt ordentliga bommar som kostar mycket tid. Jag behöver bli bättre på att hålla fokus på orienteringen (och att springa rakt).
Jag har sprungit två långdistanstävlingar i H21 med banlängder på 10-11 km. Att springa så långa banor har varit nytt för mig, men det är en utmaning som jag har uppskattat (även om det varit jobbigt och tagit sin tid)!
Mot slutet av säsongen har även löpformen tagit ett ordentligt lyft. Det har blivit en hel del löpning med barnvagn senaste halvåret när jag varit föräldraledig. Jag har haft som målsättning att träna minst tre gånger i veckan, vilket jag lyckats bra med de flesta veckor. Att vara konsekvent med träningen ger resultat!
Förväntningar på -25
Jag hoppas att löpformen håller i sig över vintern och in i nästa säsong. Det snackas om 10-mila inom klubben och det får väl bli det första stora målet. Det vore häftigt att ställa upp med ett lag! I övrigt blir det säkert några fler tävlingar i H21, där jag hoppas kunna placera mig lite längre från botten av listan än i år!
25-manna
Jag har sprungit 25-manna för AOK tre gånger. Det är helt klart en höjdpunkt på året, där klubbgemenskapen blir mer påtaglig än de vanliga tävlingarna. De två senaste åren har jag sprungit sistasträckan och fått starta med en stor omstartsklunga. Det har varit en utmaning att hitta rätt balans mellan egen kartläsning och klunglöpning, där det tidigare har fått lida lite för mycket för min egen smak.
Det bästa med orientering
En av de stora höjdpunkterna för mig är att det inte bara handlar om kondition och löpform, utan att man i hög grad måste använda huvudet för att göra ett bra lopp (eller över huvud taget ta sig i mål). Ibland känner jag att jag borde ha skalle för att greja det bättre än vad jag gör, men det är bara att acceptera att det är svårt och att erfaranhet är vägen framåt.
Det bästa med AOK
Det är verkligen en klubb där det finns en plats för alla, och det tycker jag är väldigt fint. Jag och Maria springer för olika klubbar, så det är tyvärr sällan AOK får vår fulla uppmärksamhet (framför allt inte sedan vi fick vår dotter för 1,5 år sedan), men vi känner oss alltid välkomna och som en del av klubben.