Veckans Presentation - Solveig Palm

Veckans Presentation är Solveig Palm en mycket entusiastisk AOK-profil. Här skriver hon om sitt orienteringsliv. Hon är och har varit mycket aktiv som funktionär. Inte att förglömma hennes fantastiska arbete med sponsorer både till Karnevalsloppet och nu i Hittaut.
Ta del av Solans intressanta och roliga berättelse! Komplettera gärna med egna minnen.

Solveig medaljerad efter ett 25-mannalopp

Från Norrland till Dalarna

Orientering fanns inte på kartan i den skidåkarfamilj, som jag växte upp i. På tjärade skidor och med ficklampa under luvan, tränade jag och mina tre syskon halva året till pappas glädje. Vi tävlade för Hägglunds IoFK; tyckte kanske inte alltid att det var kul med mörker och kyla, men väldigt roligt när det blev resultat. Jag har kvar ett tidningsurklipp från 1962, som jag kan stoltsera med:
Ett mycket bra resultat nåddes av Solveig Nilsson som åkte 2,5 km på 11.13. Med den tiden slog hon många grabbar i hennes ålder.

Skidorna blev lagda på hyllan när studier i Uppsala och Umeå tog över. Efter lärarexamen 1973 kom flytten söderut. Då var det svårt för unga lärare att få tjänst (!), så jag tackade ja till det första erbjudande jag fick. Ett vikariat i Horndal en termin. När samtalet från rektor var avslutat, visste jag inte var (?) jag fått jobb. Några dagar senare kom ett brunt kuvert från Avesta kommun, Horndals rektorsområde, så då var det dags att ta fram sin gamla skolatlas. Trodde kanske att Horndal var en stadsdel, men det blev bra i alla fall. Inneboende med tillgång till spark och cykel utforskade jag omgivningarna. Dessutom fanns det ju badhus, skidbacke OCH elljusspår. Full fart framåt!

Familjeliv, natur & friluftsliv
Jag kom att trivas ypperligt i Dalarna och fick sedermera en tjänst i Karlbo skola. Skolbyggnaden påminde om bilder ur Astrid Lindgrens böcker. Dit ville jag! Förutom arbete fanns familjen och vi såg många möjligheter till ett aktivt liv. Vi paddlade, rustade ett sommartorp och för döttrarna blev det deltagande i scouter, musikskola, IK Stål och Rembo IK. Efter att äldsta dottern gjort en besvärlig operation vid 8 års ålder måste hon ta det lugnt rent fysiskt. Då kom ett tips!

Början i AOK kunde ha blivit slutet
Elisabeth Johansson, idrottslärare i Karlbo och undomsansvarig i AOK, tyckte att jag skulle ta med Maria och komma till en Tråbackstorsdag för att leka, träffa kompisar och fika. Så blev det och med sin fina rosa WCT-overall klev hon in i gruppen med mamma som stödjande förälder. Vi fullföljde passet, men i bilen hem kom betyget. ”Dit vill jag aldrig mer; alla var blåa”! Det gick lätt att lösa, eftersom Bettan hade alla storlekar av AOK-overaller och vi fick låna en. Maria hittade sin sport, föräldrar och systrar hängde på. Det blev nybörjarkurs med Maj-Britt som ledare och 1994 när Örnsköldsvik arrangerade Oringen fanns vi på plats. Maria sprang D10 och övriga familjen supportade. Det kom att bli många Femdagars 1994-2022 som alla eller någon i familjen deltog i.

Boendet i husvagn och all aktivitet som uppkom bland barn och vuxna på ”vår gata”, gav känslan av att vara del av en enda storfamilj. Som mest kanske AOK hade ett område med 10-15 husvagnar och ett flertal tält, varav Maj-Britt stod för 2 st för att kunna serva och bjuda. Alla segrar firades med klubbtillverkad krans till vinnarna vid kvällens prisutdelning på stora scenen. Sedan följde långbord och tårta. 2006 var det min tur att stå som segrare i Bollnäsetappen, O-Ringen Hälsingland.

Vilken känsla; vägen hade varit lång från supportande mamma, matsäcksansvarig och uppföljare till ett eget race!

Härliga OL-minnen
Oj-oj, var börjar man? Kanske ändå i Skåne, O-ringen 1995. Vi var många nya familjer där som kom några dagar före tävlingarna, för att prova testkartor och landa på camping och C-ort.
Berit Ståhl och jag bestämde en em att ta motionsspåret före dusch och middag. Våra män tog hand om barnen och potatiskoket. Vår löprunda fortsatte oavbrutet in i ett militärt område, en skogsdunge och ut på en asfalterad väg. Där stoppade vi en bil och frågade var vi kommit?
- Är ni inte orienterare? Ni får väl titta på solen! Vi fick dock veta att Hässleholm låg någon mil bort, så vi började springa åt det hållet. Potatisen?!?Turen slutade med tummen och lift med en trevlig kille, som körde oss till C-orten, samt en sen middag och många glada skratt.

Ett annat
Berit och jag sprang i början öppna banor och startade alltid minuten efter varandra för att sedan ta sällskap. Det var svårt med kartpassning, karttecken och vägval! Minns hur vi länge letade efter en bäckförgrening. Till slut kom enda rätta beslutet. Vi gick i bäcken och hittade förgreningen!

Ett tredje
O-ringen, var semestern familjen såg fram emot. Det var stort, många deltagare och många kontroller. Efter målgång blev det intressant att kolla varandras vägval. Den här speciella etappen var det lång väg till duschen, så Berit och jag med ”näsor i kartan” hann jämföra och diskutera.
Vi följde med strömmen. Plötsligt stod vi mitt i herrduschen med en massa nakna karlar. Jag lär ha sagt: TITTA INTE!!!

Oräkneligt
Ritva, alla episoder vi delat och skrattat oss igenom!

Cirkeln sluts vi O-ringen i Örnsköldsvik 2018

O-ringen 2018 i Ö-vik
Minne 2018 Oringen i Örnsköldsvik igen, 26 år sedan vi debuterade. Två etapper gick i skogarna kring småskolan jag gick i. Den skog där vår fröken gav oss uppgift att tillverka kompassrosor av mossa, blad och växter. När en utsmyckad ring var klar och godkänd, kom fröken med ”något okänt” som visade var norr och söder låg. Sedan skulle vi lägga pinnar som bildade en pil.

Då och nu cirkeln slöts!

Orientering som livsstil
Tråbacken med träning och söndagsluncher, samvaro med alla trevliga AOK-familjer och övriga klubbmedlemmar har verkligen berikat mitt liv. Femdagars/Oringen, många DOF-läger med tältning, Grönklittsläger med stjärtlapps KM, resor till distriktsmatcher, cuper, skogsröjarträffar och alla tävlingar i Dalarna och Västmanland har gett både naturupplevelser och värdefulla kontakter.

Solan på Lofotenresa för ett par år sedan

Orientering har förmåga att skapa samhörighet och klubbkänsla. 25-manna är ett utmärkt exempel.

OL är en aktivitet för hela familjen och alla åldrar, en slags skattjakt med spännande resultat.

Idag utmanas jag mest via veterantävlingar med ”afterwork” i form av bad, lunch och kartgenomgång i trevligt sällskap.

Skidåkare eller orienterare; jag är tacksam som sluppit välja!

Solveig Palm