Hemdagars 2021

Ola Jernström arrangerade även i år förtjänstfullt ett Hemdagars, förra året hette det OlaRingen. Anna-Karin Lövgren och Maria Strömberg genomförde hela. Här kommer deras underhållande berättelse.

Hemdagars 2021

Eftersom det inte heller i år arrangerades något O-ringen så har det dykt upp ett stort antal ”Hemdagars” ute i föreningarna. Ola Jernström har letat på fem fina områden som vi har kunnat besöka när som helst och i vilken ordning som helst under en veckas tid.

Maria och jag lade tidigt upp en plan hur vi skulle ta oss an dessa etapper då vi i slutet av veckan hade både Covid-19 vaccinationer, barnvaktande och en flytt att ta hänsyn till. Vi insåg snabbt att vi var tvungna att dubblera en dag för att hinna med.

Vädret såg ut att bli fint i början på veckan så på söndagen tog vi oss till etappen i Långgruvan. Eftersom vi är relativt morgonpigga så trodde vi att vi eventuellt skulle vara först på plats och därmed också vara de första att registrera de tre extra Hittaut checkpoints som släpptes på området dagen till ära. Tji fick vi för väl framme var vi varken först på plats eller först med att registrera men vi fick en liten pratstund med både ”hittautare” och andra AOK:are vid start- och målplatsen. Även en pappa och dotter från OK Hammaren hade hittat till de gamla gruvorna och hade även de en trevlig tur i skogen. Fina banor på områden det var länge sedan vi var på bidrog till en mycket bra förmiddag. Vi avrundade denna tripp med ett par timmars sol och bad vid Storsjön tillsammans med Stefan och Ritva. Om ni vill veta hur baseboll och begravningar hänger ihop kan ni fråga Ritva vid tillfälle……

På måndagen styrde vi kosan mot Bärrek. Det första vi lärde oss denna dag var att läsa ordentligt var samlingarna ska vara för vi åkte alldeles för långt och fick vända tillbaka vid plantskolan i Österfärnebo. Väl på plats såg vi fram emot området som beskrivits på Eventor som ”Mestadels lättlöpt, men delvis kuperad detaljrik hällterräng”. Lättlöpt stämde säkert för de som har lite längre ben än vad vi har för vi upplevde nästan att blåbärsriset killade oss under armarna på vissa ställen. Här träffade vi förutom alla hundratals flugor bara en till orienterare och han hörde inte till den mest sociala sorten så det blev inte så mycket mer än att utbyta några artighetsfraser med honom. Badet denna gång blev vid Falkudden i Näs och det var nog årets varmaste dag, åtminstone på land. Om det var varmt i vattnet kan man ju diskutera men vi badade ett par gånger ändå.



Tisdagen kom och nu var siktet inställt på Paddtjärn. När vi kommer fram till samlingsplatsen står där redan en bil och det visar sig att det är en före detta AOK:are som redan har gjort sitt dagsverke och det var också den enda människa vi såg den här förmiddagen. Det var här vi kom på att vi skulle skriva en liten story om veckan och eftersom vi hade glömt att fota vid Långruvan så blev det till att åka dit igen och nu var det nästan mer folk där än i kyrkan om söndagarna. Sex personbilar och en husbil var parkerade där nu och campingstolar var utplacerade och ett par från OK Enen satt och drack eftermiddagskaffe i solen.


Väderleksrapporten för veckan hade vi också läst noggrant så vi hade full koll på att vi skulle bli lite blöta på onsdagen. Det var ju också idag som vi hade planerat att avverka två etapper men det hängde som sagt var lite grann på vädret. När vi parkerade vid Acktjärn trodde vi till en början att vi hade vädergudarna på vår sida men ack vad vi bedrog oss! Ganska omgående började det regna och glasögon immade igen och det blev lite eländigt ett tag. Men vad gör det för det är så fint och utmanande där att man glömmer sådana petitesser som lite regn. Efter att ha skrämt upp ett stort antal skogsfåglar vet vi nu att våra hjärtan fungerar som de ska för man undrar ju vem som egentligen blir räddast när det brakar till precis framför fötterna. Badet blev vid den lilla tjärnen i Backa i Hedemora på vägen hem.



På eftermiddagen var det sedan uppehåll så vi bestämde oss för att köra sista etappen på kvällskvisten trots att vi tvekat på förmiddagen då vi blev så genomsura och hade det i väldigt färskt minne. Optimisterna sätter sig i bilen och på vägen mot Flomyren säger vi till och med något så dumt som att det ser ut att spricka upp på himlen. Parkerar bredvid Lena som redan är på plats och ute i skogen och tar varsin karta och ger oss i väg. Det är då det börjar! Blixtar och dunder och ett regn som gör att man blir som en dränkt katt på två minuter. Åskan kom och gick under nästan hela rundan och ibland var den riktigt nära. Man har ju lärt sig att undvika öppna platser och att inte ska stå under träd när det åskar så alternativet hade varit att gömma sig under en sten eller gräva ner sig i en mosse men så långt behövde vi inte ta det för det värsta blixtrandet gav sig efter en stund. Behövde vi leta på ett bad trots att vi åter igen var genomblöta? Japp, såklart var vi det och efter att ha passerat både Vansjön och Tjärnsjön så var det till slut Utsund som fick bli vårt sista stopp. Maria fick upp en bild av Papphammar i huvudet när vi lite diskret skulle gå ut i vattnet och försöka gömma oss lite från sommarstugorna som ligger efter strandkanten. Vi hoppas att ingen stod med kikare för det kan ge mardrömmar för lång tid framöver. Eftersom det inte har blivit något gemensamt långbord för klubben under veckan som vi alltid har på O-ringen så blev vårt sista stopp Masgrillen och det är ju inte så dumt det heller men vi saknade ju några att diskutera bommar och annat med men den tiden kommer förhoppningsvis inom en inte alltför avlägsen framtid.




Ett stort tack till dig Ola och de kontrollutsättare du haft till hjälp för att fixa detta jättefina arrangemang. Hoppas många passade på att prova dessa banor på nya ställen och på ställen där vi inte är så ofta.
Väl mött i Uppsala 2022!

Anna-Karin och Maria