Rapport UEM
2017-03-04 i Nyheter / Egna nyheter / Egna nyheter
Prenumerera på nyheter
Du prenumererar nu på nyheter från Avesta OK.
Vi har skickat ett bekräftelsemail till .
Prenumerera via:
RSSNu finns ett reportage från Julia om hennes upplevelser i Finland och deltagandet i UEM i skidorientering.
Vi anlände till Finland och staden Imatra 6 februari.
Dagen efter var det ingen tävling så då passade vi på att träna och checka området inför första tävlingen som var sprint. En tävling som jag ville få till stabilt och få en bra start på veckan. Men så blev det inte, jag var alldeles för stressad och det fortsatte på resten av veckan.
Mina tankar under loppen var, de är EM nu ska jag göra mina bästa lopp. Istället för att lägga all fokus på orienteringen och varför göra något annorlunda bara för att det var en annan tävling. Det är lätt att vara efter smart och nu hade jag bara velat göra om det och inte tänka på att det var just EM. Men efter 3 dåliga lopp fick jag iallafall chansen att åka stafetten och där fick jag äntligen till det. Absolut inte mitt bästa lopp men hundra gånger bättre än tidigare. Synd nog när jag väl fick till det så var det sista dagen.
Så jobbigt att åka så dåligt när man vet att man kan så mycket mer. Jag var ju inte på EM för att ta medalj men jag ska inte vara flera minuter efter pallen. Men nu i efterhand vet jag hur mycker jag lärde mig och jag tycker bara att jag fick åka dit är helt sjukt.
Bild från sprinten.
Hela u-landslaget + Julia Gunnarsson som tog bilden. Vi bodde alla tillsammans i en lägenhet som låg precis vid skidspåret så perfekt att sätta på sig skidorna och åka.
Alla ungdomar, juniorer och seniorer.
En liten kommentar om SM också är att jag var sjuk som uppladdning och lite halvsjuk under loppen. Första loppet var en sprint och där hade jag inga större förhoppningar eftersom jag visste att det skulle gå fort och min energi inte skulle räcka till att köra så fort. Så jag hoppades på söndagens lopp och långdistansen. Med inga större bommar gick det bra, inte så fort men det räckte ju ändå. Efter ett år stod jag och Moa Hjorth på pallen tillsammans igen. Guld till mig och silver till Moa. Det är något speciellt att stå på pallen med sin bästakompis, i år hade vi inte samma tid men ändå sjukt kul.
Efter EM-veckan som inte gick så bra så var det kul att få till det när det väl gällde.
Ett extra tack till mamma och pappa som alltid är med på tävlingar och hjälper till med allt från skidor till att ta överdragskläderna innan start. Ni betyder mest.