Tjurruset 4/10 - Leif Markfjärds rapport

Leif Markfjärd var och njöt på Tjurruset. Han hade sonen Björn med sig. Ungtjuren Alexander Sjödin imponerade. Linnea Sjödin och Emilia Engström fanns med i Kalvruset.

Här kommer lite funderingar om årets Tjurrus.

Tjurruset är en belöning för de som tycker att det är kul att lorta ner sig eller som trivs med att springa i ”fin” terräng. Förutom att det är löpning på stigar och obanat så förekommer passager genom diverse våtmarker (träsk), sjökanter och om det inte finns tillräckligt med naturliga hinder så fixar de lite extra hinder. 

Familjen Markfjärd representerades av mig och Björn, dessutom var Alexander Sjödin också med på 10 km banan samt att Alexanders syster Linnea och Emilia Engström var med i kalvruset. Att springa på söndagen innebär att det är extra ”fint” underlag, eftersom banan har under lördagen sprungits upp av ca 6000 st ”förlöpare”.

Det här loppet är en kul utmaning där man får njuta av  de besvärligheter som naturen bjuder på. Min plan var att ta det lugnt, relativt lugnt, i början och gå i alla uppförsbackar.  

Jag och Alexander står längst fram och Björn långt bak i den första startgruppen. När starten går så drar tjurarna iväg, tjuren Alexander är snabb och ligger tvåa ut efter starten, själv öppnar jag lite måttligare. De första 3 km är stig och grusvägslöpning, sen kom ett par partier med vattenlöpning  och som avslutas med att ta sig upp för en brant. Då får jag syn på Alexander och kommer ikapp honom efter ca 4,5 km och där nästa ”ledstång”, som är ett inbjudande lerdike.

Strax efter 5 km blev det en hinderbana med en del riktigt branta upp- och nerförsbackar. Jag och Alexander är tillsammans fram till ca 6 km, efter det så såg jag inte honom nåt mer under loppet. Efter ca 6,5 km blev den första riktiga blötmarken att lorta ner sig i och ta fram kämpaviljan.

Det är i såna här lägen som man är glad över att få vara med. Strax efter den gyttjepassagen så väntade en slalombacke (modell Stockholm) och efter drygt 8 km kom så den stora våtmarken som ska passeras, den var lång och bitvis en tuff utmaning att ta sig igenom.

Efter det var det återigen lättlöpt tills det var några hundra meter till mål, då var en sista våtmark att simma igenom innan målgång.

Väl i mål så känns det nästan lite sorgligt att bana redan var färdiglöpt, men visst var jag väldigt trött och väldigt glad över mitt lopp. Det visar sig att jag blev 10:a på 55.24 och Alexander var ca 3 minuter efter på en hedrande 38 plats.

Jag tror att hans utgångsfart tog lite musten ur kroppen, men den grabben har kapacitet att utvecklas till en bra träsklöpare. Björn var lite längre efter men var ändå väldigt nöjd med loppet. Skogen måste ha blivit väldigt dränerad på gyttja med tanke på hur ”fina” alla deltagarna såg ut efter målgång. 

Det här är ett lopp som fler borde testa. Jag och Björn kommer nog att vara med nästa år. Hur många till blir vi från AOK? 

Här är en länk till en film från loppet: Tjurruset