Familjeuppgörelse på Stafettvasan

Syskonen Lundgren/Rudh utmanade den äldre generationen i Stafettvasan. Ett roligt initiativ, och spännande blev det. Läs Saras och Lottas historia under läs mer.

Ingressbilden visar hela gänget i husvagnen

Vår rapport från fredagens äventyr
Nu har vi åkt Stafettvasan. Vi börjar med det värsta: vårt lag förlorade. Det bästa: det är ju ingen tävling, utan bara på skoj!

I februari 2012 tyckte Lotta att hon fick en briljant idé. Hon anmälde ett syskonlag till Stafettvasan. Med lite övertalning ställde alla upp, stort tack till er!

För att inte vara sämre anmälde pappa ett lag för föräldrar och respektive. Han hade inte lika bra övertalningsförmåga så där fick laget förstärkas med Jocke E.

Det började bra. Vårt lag, med Alex på första sträckan, gick ut hårt. Vid växlingen till Sara på sträcka 2 låg han ungefär 20 minuter före Mattias i det andra laget. De 20 minuterna tog Lennart in och växlade samtidigt som Sara i Evertsberg. Jennifer och Robban på sträcka 3 och 4 var starka och drog ifrån Karin och Titti, så när Lotta gick ut på den femte och sista sträckan var det med ett försprång på cirka 10 minuter. Trots att hon pinnade på allt vad hon kunde blev hon ifatt- och omåkt av Jocke med tre kilometer kvar. I mål skilde det 2.5 min. Jämnare kunde det knappast bli.

Lärdomar vi har dragit efter att ha genomfört detta lopp: Lämna inte skidorna för vallning till någon i motståndarlaget och träna mer stakning.

Allt som allt så hade vi en mycket trevlig dag som avslutades med gemensam fika för båda lagen i husvagnen.

Vi ses i spåren nästa år!

Sara och Lotta

Här har vi den yngre generationen...

och här har vi den ädre.