10-mila - nu har coachen analyserat

Nu är 10-mila över för den här gången. Det blev en historisk dag för klubben då vi efter 16 år åter hade ett herrlag på plats. Alla 15 löparna gjorde heroiska insatser som kräver sina egna betraktelser. Nu har även coachen lämnat rapport. Tänk att det tip

Damerna får ursäkta. Det historiska herrlaget med sittande fr v: Viktor Lundén, Gustav Andersson, Lalla Dickfors, Johan Blixt. Stående fr v: Ola Jernström, Björn markfjärd, Leif Markfjärd, Stefan Nyberg, Hansi Kraus och Michael Engström.

Damlaget med Tessan Tillenius, Maria Strömberg, Erika Mickelson, Marina Johansson och Lovisa Östman.

Så är det då dags att lägga 2012 års 10mila till handlingarna. För AOK:s del blev det ett fantastiskt dygn med kämpainsatser utöver det vanliga.
Vi backar bandet till någon gång i våras eller varför inte ännu längre. 1996 var senaste gången vi hade ett herrlag på plats. 1997-2002 tävlades det inom Dalaporten. Efter "omstarten" 2003 lyckades vi ha ett eget damlag som tog sig "runt" 2004. Sedan har vi haft damlag de flesta år och ungdomslag en del år. Herrarna har gjort några starter i kombinationslag. En gång tillsammans med Hedemora och Säterbygden och förra året med Hedemora och Bjursås.
Vid Kungsängen 2005 sade jag till Erikarna Forsling och Johnsson att om ett antal år, jag minns inte hur många jag hävde ur mig, ska ni stötta våra ungdomar i ett 10-milalag på herrsidan.
Åren har gått och det har ändå, trots att jag är en obotlig optimist, känts ganska långt bort.
På en Tråbackstorsdag i vintras hävde så Steffe ur sig att nu är det dags. Han frågade runt i lokalen och ansåg sig ha fått igenom att det var dags, även om jag kände att gensavret kanske var lite tveksamt.
Så var bollen i rullning. Intresseanmälaningarna rullade in, men mot slutet var det trögt. In till en vecka innan tävling var damlaget fullt innan Yvonnes 25-mannasviter blev för påtagliga. Johan Blixt fyllde den sista platsen i herrlaget och den otroligt klubblojala Maria Strömberg fyllde damlaget på fredagen. Inga reserver hade vi, men man hörde inte talas om något snörvlande eller nysande, bara en och annan pollenallergiker.
Gustav Andersson som oftast är tämligen spjuveraktig har också en väldigt seriös sida. Någon vecka innan det var dags snackade vi lite 10-mila och laguttagning på en träff för nybörjarkursen. Då jag kom hem hade jag det första utkastet på herrlag i mailboxen. Det var den stommen vi sprang efter. Lite justeringar gjorde jag naturligtvis, 18-åringar ska inte tro de kan bestämma hursomhelst.
Strategin var naturligtvis att inte ge någon löpare en omänsklig uppgift. Inte helt lätt med sträckor på uppemot 18 km!

När man lägger ut lagen på hemsidan är det intressant att klocka hur långt det ska ta innan första protesten eller kommentaren kommer. Det blev precis som på 25-manna, helt tyst. Det är fantastiskt laglojala människor man jobbar med!

Reselogistiken sköttes smidigt. Viktor och Gustav åkte ner med Inge och sprang sprint på fredagen. Micke Engström kom från Värmland. Kennet Östman, som inte bara var chaufför utan också tog tillfället i akt att träffa en österbottenkompis, tog med sig Lovisa, Björn, Tessan och Thomas. Maria tog med sig Marina, Lalla, Steffe, Erika. På eftermiddagen kom Ola med Hansi, Johan och Leif.

14.15 var det dags för damstarten. Det blåste som tusan vid tävlingsplatsen i Kvarn norr om Borensberg, så pass att t o m militärtält drogs upp med pinnar och allt.

Damer

Sträcka 1 7,5 km Tessan Tillenius 66.36, Str plac 303
Skönt att ha en sån som Tessan på första. Rutin så man inte behöver vara orolig innan start. Hon sköter sig själv. Tessan är med på orientering alldeles för sällan. Man blir glad bara av att se hennes otroligt lätta och eleganta löpsteg. Hon gjorde en bra sträcka och gick några minuter under mon utsatta tid.

Sträcka 2 7,8 km Lovisa Östman 76.03 Str plac 304  Växelplac 305 (+2)
Lovisa har innan det här året varit en mycket bättre stafettlöpare än hon varit individuellt. Vi har försökt reda ut vad det kan bero på och inte riktigt knäckt nöten. I vår har dock de individuella resultaten varit mycket stabilare. Jag tror också att Lovisa blev lite trött av att läsa banlängden. Det blev några minuter längre än vad den hårde coachen hade tänkt sig.

Sträcka 3 5,7 km Maria Strömberg 82.12 Str plac 316 Växelplac 304 (-1)
Maria hoppade in i laget på fredagen. Tapper insats med en del bommar, men väl kämpat. Som reserv fick hon ingen riktig idealtid, men efter den här sträckan var alla möjligheter att klara laget utan omstart förbi.
Det här var Marias andra 10mila, det första var 1984 natten då Herreys vann i Gyllne skor. Att hon ställde upp och sprang var toppen, men Marias ännu viktigare kvaliteter visade sig under natten.

Sträcka 4 7,3 km Erika Mickelson 70.06 Str plac 254 Växelpac 293 (-11)
Erika var lagets Benjamin och också en av två debutanter. Erika gjorde ett riktigt bra lopp och noterade också den bästa sträckplaceringen i laget. För Erika krävs mycket orienteringsträning för att utvecklas ytterligare. En härlig debut och coachens tid prickades så när som på 6 sekunder.

Sträcka 5 7,4 km omstart Marina Johansson 63.39 Str plac 287 Slutplac 278 (-15)
Lagets andra debutant. Marina är en otroligt trevlig bekantskap som orienterare. Karriären är kort, men brant stigande. Ingen 40-årskris här heller, eller är det det det är.
Marina blev nog lite besviken över att det blev omstart. Hon var inställd på10,9 km. (Inom parantes kan avslöjas att hon också var coachens reserv i herrlaget vid ett eventuellt återbud). Här hade vi ingen idelatid för omstarten, men hade det funnits så hade Marina underskridit den.

Som helhet en charmant laginsats. Här tycker jag potentialen ligger på att vi borde ha ytterligare ett lag med nästa år. Träna på damer/tjejer! 

Marina var väldigt förtjust över budskapet som fanns på årets budkavle. Den manliga touchen var det Marina föll för.

Herrar

Då de långa sträckorna, fem stycken, skulle fördelas fanns inte jättemånga alternativ att spela med. Att Leffe Markfjärd skulle ta sig an långa natten var ganska givet. Hans kändes gjuten för omstart på sistasträckan (gjorde bra förra året). Gustav kände sig sugen på långt (kanske långa natten om ett par år). Viktor ville jag ha då det kanske var mörkt (kanske nästa förstasträckslöpare). Steffe skulle naturligtvis springa natt liksom Lalla. Då blev förstasträckan kvar åt Ola som uttrycker att han blir lite snurrig av att springa natt och egentligen tycker att människan inte är skapt att vara ute på natten. Då var stommen klar då kör vi!

Sträcka 1 14,3 km natt Ola Jernström 117.29 Str plac 268
Det blev en strulig start för Ola och en nervös start för coach och supportrar. Då det bara var några minuter kvar till start dök Ola upp vid klubbplatsen. Snabbt på med nummerlappen och sladdarna på lampan. - Var är nollningen? - På andra sidan bron. Ola kom iväg mot starten men plötsligt får någon syn på Ola på storbilden där han dividerar med en funktionär. Vad händer? Starten går, klungan kommer förbi oss och tred sist är Ola. Det känns som något strulat, men vi vet inget mera.
Då det har gått ca 45 minuter kommer Lalla över till coach och Maria vid repet. - Ola har inte varit ens till 2,3 km. - Ta det lugnt det brukar kunna klicka. Oron gnager dock också i coach, men här gäller det att spela cool. Efter ytterligare några minter kommer sambo-Marina. - Det är nånting som är fel. - Vad då? - Ola har inte varit någonstans. - Ta det lugnt vi kan bara avvakt, han kommer säkert.

Jodå han kommer och han är två och en halv minut under coachens tid, även om naturligtvis förhoppningen varit lite högre. Ola ser lite sliten ut. Jag och Maria går och tar emot vid utstämplingen. Då ser vi Ola glida in i Röd utgång. Tankarna far runt. Om laget skulle bli diskat är naturligtvis ingen katastrof, men för mig gäller att hålla geisten uppe så att alla ändå kan kämpa vidare ända in i mål som inget hänt. Just då ringer MB från Avesta. - Hur är det med Ola, vad har hänt med honom. Jag kan inte gå och sova innan jag vet.
Då kommer Ola ut och kan förklara för en lättad duo. Nollningen missades på väg till starten. Då Ola figurerade på storbilden kom man överens att Ola skulle lägga sig sist och nolla på väg mot startpunkten. Denna nollning/knytning misslyckades så det var den som fick göras om efter målgång.
Naturligtvis påverkades Olas lopp av den dåliga starten. Mycket folk i vägen och stressigt från start, men som helhet helt okay. Och nu var vi i gång!
Med facit i hand skulle nog UK/coach tagit lite mera fasta på Olas avoghet mot nattorientering, men alternativen var inte så många detta år.

Sträcka 2 8,2 km natt Lalla Dickfors 77.37 Str plac 296 Växelplac 278 (+10)
Lallas lopp påverkades en del av den oro han kände inför vad som hade hänt Ola och om han rent utav var underkänd. Du måste lära dig att koppla bort sådant Lalla. Du är 50 nu, behöver du en coach?
Skämt åsido. Det blev en del bommar men loppet var absolut OK. Två och en halv minut över coachs tanke. Totalt 6 sekunder över coachs idealtid!

Sträcka 3 13,9 km natt Stefan Nyberg 122.00 Str plac 259 Växelplac 264 (-14)
Steffe är 53 år, en av de bästa 53-åringarna. Men 14 km natt är 14 km natt. Vi får lite passeringar från skogen som verkar lovande men vi märker att det kroknar lite mot slutet. Han kommer in två minuter över idealtiden vilket verkar OK, men det är en mycket trött Steffe som går mot mol, inte den vanliga attacken. Ola kollaar lite tider på hemvägen och konstaterar att Steffe tappat 1 min på Viktor Lundén från förvarningen till mål på ren löpning på slutet.
Nåja spurten är inte det viktigaste utan det är att få med sig kontrollerna på ett bra sätt. steffe erättade att då han klev upp på en höjd då det ändå var en bra bit kvar svajade såväl höjdparti som karta. Då är det inte kul då man är i 10milas svåraste parti. Han höll dock ihop mycklet bra. Strongt kämpat! Nu är vi 2.06 efter coachens tid!

Sträcka 4 17,5 km Långa natten (lite ljust sista timmen) Leif Markfjärd 154.52  Sträckplac 223 Växelplac 244 (-20)
Konditionsmässigt kändes det tryggt att skicka ut Leffe på långa natten. Han är en arbetshäst som alltid gör sitt yttersta. Det blev några bommar för Leffe, men ett riktigt bra lopp. Även Leffe fick känna på att natten var lång tvåochenhalvtimme tar ut sin tribut. Inga förhastade saker mot slutet för att hålla kramptendenserna i schack. Leffe muttrade att han fått lite väl kort tid på sig. Så blev det också, nu var vi 16.58 efter idealtiden!

Sträcka 5 9,8 km Dag Viktor Lundén 68.40 Sträckplac 128 Växelplac 233 (-11)
Viktor håller på att växa till sig till en riktigt bra orienterare och på kavlar brukar det oftast flyta på. Så också den här gången. Det blev vår överlägset bästa sträckplacering (enda under 200) även om en del av dem han spöade fick springa sträckan i mörker. Riktigt bra gjort och 12 minuter under coachens tips. Nu är vi bara 5.38 efter tipset.

Sträcka 6 9,8 km Dag Michael Engström 76.36 Sträckplac 210 Växelplac 227 (-6)
Micke Engström bor i Filipstad och åker ändå och är med oss både på 25-manna och nu 10-mila. Otroligt kul!
Micke gjorde ett riktigt bra lopp och matchade Viktors tider en bra bit på banan, men tröttnade en aning på slutet. Kuriosa: Då tumkompassen introducerades var Micke en av de allra första att anamma den. Denna dag tog han dock tillbaka den gamla dosan att styra honom genom terrängen. Nu är vi 2.46 under idealtiden!

Sträcka 7 6,9 km Dag Johan Blixt 116.57 Sträckplac 302 Växelplac 247 (+20)
Johan är riktigt ny i gemet. Han är väldigt trogen på alla ungdomsträningar och nybörjarkursen med döttrarna My och Tilde. Att han dessutom orienterar så mycket han hinner på egen hand är toppen. Toppen också att du vågar dig på en sådan här utmaning. Jag är otroligt stolt över din insats och hoppas du kan vara ett föredöme för andra att våga var med!
Du fick kämpa rejält och här visste jag att det inte skulle bli lätt att räkna en idealtid. Ta inte illa upp, men det blev 36 minuter över. Nu ligger vi 34.11 över!

Sträcka 8 13,3 km Dag Gustav Andersson 106.52 Sträckplac 214 Växelplac 237 (-10)
Gustav är en herre som just nu är i en mycket brant stigande kurva. Han tar helt enkelt för sig. Jag har sett ett löpsteg under utveckling! Ännu mera träning i de där benen och lite mindre fladder i orienteringen då kommer det att gå undan.
Då dessa tre sista sträckor löptes satt jag i bilen hem för att fira MB på födelsedag. Jag vet inte mycket mer än tiderna. 13 minuter under min idealtid säger en del både om mig och Gustav. 21.03 efter!

Sträcka 9 9,1 km Dag Omstart Björn Markfjärd 70.48 Sträckplac 262 Växelplac 222 (-11)
Björn har gjort stora framsteg hittills under året. Mycket orientering har varit receptet också här. Som nämnts ovan har jag dålig koll här men en kvart under min idealtid! Så gör man inte mot UK Björn! 6.50 efter!

Sträcka 10 13,2 km Dag Omstart Hansi Kraus 103.52 Sträckplac 240 Slutplac 213 (-13) 
Hansi tror att han blir kavr som sistasträckslöpare. Där tror han fel. I takt med att kunskaperna ökar så blir det andra sträckor som gäller.
Hansi börjar kunna det här med omstart nu och gjorde ett charmant lopp. Han var 6 minuter under min tid. Just i detta nu då jag gör en summering visar det sig att jag totalt tippat fel på 43 sekunder. Vi var 43 sekunder för långsamma!

Som sagt, sammanfattningsvis var det en fantastisk natt. Jag och Maria höll ställningarna hela natten, vi passade på att knoppa in en halvtimme under långa natten (man måste ju ha lite skärpa kvar). Under damtävlingen var vi många som hjälptes åt, men under herrtävlingen glesnar det ut av naturliga skäl (folk måste ju sova också). Bo-Göran Karlsson var nere för sportförsäljning, men han ägnade även våra förehavanden stort intresse. Lovisa var kvar från damtävlingen och coachade så gott hon orkade.
Disciplinen bland löparna var charmant. Det behövdes inga daddor utan det var eget ansvar som gällde bara man anmälde i god tid att man var på plats.
Tack alla för en fantastisk "comeback" av oss. Lalla kanske var lite väl optimistisk att redan nu börja prata om 2 herrlag nästa år. Nej, ytterligare stabilitet på herrlaget och kanske två damlag och framförallt också ett ungdomslag då är jag nöjd!

Coach Thomas 
Damer sträcka 2 - Lovisa Östman

Växlingsfållan och väntar på Tessan. 7,8 km, det är långt… Jag tänker på vad Thomas kallade mig efter 25-manna, ”Kavel-Lovisa”, undertiden jag värmer upp. Efter fyra års orienterande står jag här på min tredje 10-mila och ska ut på en bana som är 7,8 km lång. Jag tänker tillbaka på de senaste helgerna där jag faktiskt lyckats prestera riktigt bra resultat, men att sedan gå ut och göra lika bra ifrån mig på en väldigt mycket längre bana känns tufft. Men det är något speciellt med stafetter, oavsett hur lång bana jag får finns det bara en tanke i huvudet, jag ska ta mig runt och jag ska göra det snabbt!

Tessan kommer in ”kör hårt nu, det är skitkul!” säger hon innan hon räcker över kartan. Jo, jo, det får vi allt se tänker jag. Jag springer mot startpunkten och inser att den sträckan var längre än jag trodde. Kollar på Gps:en när jag är framme vid startpunkten och ser att det nästan tog fem minuter dit.

Aj då, bara 65 minuter kvar för att klara tiden Thomas hade satt ut på mig och jag har bara kommit till startpunkten. Jag springer vidare och kommer för långt till höger på första kontrollen, detta var inte bra, det var inte såhär det skulle börja… Jag tar ny riktning och spikar kontrollen på andra försöket. Vidare längs vägen och förstår inte hur det kan vara så tomt på folk? Inte en enda ser jag på min väg till andra kontrollen och dubbelkollar flera gånger om jag tagit kontrakurs men nej, det ska stämma. Jag springer vidare och hittar andra kontrollen. Sedan flyter det på och jag får sällskap av flera damer. Men mot kontroll nr 9 kom det helt plötsligt väldigt mycket sten, höjder, gula fläckar, uppsprungna stråk och massa damer som springer hit och dit. Jag slår ner på farten betydligt och börjar inse att jag inte har full koll på vart jag är. Stannar upp och försöker läsa in mig, stöter på en norska som har samma problem. Vi går vidare en bit och ser sedan tydligt vart vi är, vid en mosse, sydväst om kontrollen. Ny riktning och in mot kontrollen. Typiskt, jaja, så går det när man har för bråttom, nu ska jag inte bomma något mer tänker jag envist och tar riktning ut mot stigen. Tre kontroller tätt efter varandra och är sedan tillbaka i samma terräng som jag bommade första kontrollen i. Tar det lugnt, är noggrann med riktningen och sedan rakt på kontrollen. Nu mot 14:e kontrollen av 15 och jag kastar en blick på klockan och ser att jag inte riktigt klarar Thomas tid, kommer bli några minuter över. Inser också att jag är riktigt trött i benen nu. Springer mot sista kontrollen, stämplar och börjar upploppet, det bränner i låren men jag biter ihop, växlar över till Maria och pustar ut.

Sedan var det ju lång och kall väntan över natten och jag hade ju tänkt vara vaken och supporta mer än vad jag var men John Blund ville inte det tydligen… Tack alla för en jätterolig helg! Bra kämpat och nu laddar vi om inför Jukola!

Lovisa Östman

 

Herrar sträcka 3 9,8 km natt Lalla Dickfors

Jaha då var det dags att springa 10-mila igen då…. Marina ligger bakom detta för hon har varit på G.. hela våren och tjatat, kul var väl det!!

Lusten kom mer och mer under dagen, när damerna sprang. Sugen på denna terräng. Så när Marina kom i mål på 64 min på 7.4 km och var nöjd….!!! Så tänkte jag att då ska jag också ta i och försöka prestera fast allergin börjar kännas i lungorna.

Starten gick och såg Ola i den absoluta sista svansen av löpare, funderade… VAA. Kanske smart tänkte jag för Nyberg brukar sedan gammalt också ligga å släpa långt bak i starten. Inte som mig som måste vara med där framme….

Väl förberedd och tidigt klar med allt styrsel, värmde upp och kände en mycket tung känsla i kroppen. Slog bort tankarna och gick å kissade. Blev klart bättre….

Tiden gick och det var dags att bege sig till startfållan och kika in var Ola hade för sig…. Slog in startnumret i datorn och vips kom laget upp på skärmen men ingen tid var registrerad…..?????

F-n f-n Ola har brutit!!!!! Laget är väck!! 1:a sträckan!! Ska man få lov att skita i detta nu när man var sugen…?

Gick till Världens bästa coach och sade lite lugnt med andan i halsen… Thomas!! Ola har inte varit vid 1:a radion efter 2.9 km…. Nähä!!??? Inge mer svar kom det från Thomas.

Sprang tillbaka till Marina som var min mentala coach vid planket. Tycker du att jag ska ta en karta fast han inte har kommit? Så vi kan fortsätta i alla fall. Gå och fråga Thomas du också blev svaret till Marina.

Hon kom tillbaka och sade att Thomas sa att det betyder ju inte att han inte kommer….

Lalla gav upp… tog på sig överdragskläderna igen och funderade om det var kallt i duschen och om det fanns bastu.

Sen dök han bara helt plötsligt upp med sina ET-ögon till lampa och började ropa STEFFE STEFFE.

Jaha det är du som ska ut. Jag fick fram du har ingen registrering!!! Har ja inte???

Ut i skogen, bommade 1:a, 2:a. Sedan stannade jag och vrålade SKÄRP dig, ta det som träning….

Diskade och en onödig löpning av mig!!!! flaxade fram å tillbaka i huvudet. Kroppen började vakna och löpningen och orienteringen fungerade igen. 75% av banan helt solokvisten. Såg några på 3:e sträckan som korsade mig, kändes som ett mörkt å kallt KM i Horndal en torsdagskväll….

Väl i mål så var jag väldigt missnöjd men gladdes över beskedet att Ola var registrerad!!!! Skön dusch och bastu men ett bedrövligt tunt liggunderlag gjorde att sömnen blev liten.

Jättekul 10 mila så här i efterhand. Bra kämpat av alla, allra roligast var att Blixt’en tog sig runt med bravur.Detta gör vi om!! Nästa år har vi 2 herrlag!!!

Tack Thomas för det grymma stödet och Maria Strömberg för glada tillrop och skjuts

Lalla

 

Sträcka 3, 14 km  - Stefan Nyberg

Det var 37 år sedan jag gjorde 10-mila debut och den här gången var jag i år ålderman i laget. Mina banor brukar ligga på dryga 6 km så det här kändes tufft, och minnet från motsvarande sträcka ifjol fanns ännu. Jag öppnade som planerat, lugnt o försiktigt för att orka hyfsat. Jag sprang bra första halvan, bara några mindre missar. Sedan kom nattens andra långsträcka på 2-3 km som avslutades i ett svårt parti. Där kom jag riktigt fel och brände 5 minuter. Sedan kom massor av sträckor på 3-400 meter i svåra marker, med massa branter och mindre höjder. Riktigt kul, men tufft med så mycket fin-ol när man har 14 km och inte har hur mycket kraft som helst. Under den här sträckan såg jag inte en snubbe på ca 30 minuter, ibland när jag tittade bakåt kunde man ana lampor men det var hela tiden den otroliga monstermånen som följde mig.
Nu återstod bara 3-4 km, kände att det började ”småsnurra” av trötthet när jag kom in mot ringarna. Det blev också en och annan bom, 1-2 minuter. Hälsenorna och den allmänna kraften började nu ge vika, men jag måste vidare. När en kilometer återstod lyckades en gren peta ut linsen och synen blev nu riktigt dålig, tur att det var så kort bit kvar. På slutet blev farten än sämre och oftare och oftare blev det några promenadsteg här och där. Målspurten var en av mina sämre och i bilen hem berättade Ola att jag var 1 minut sämre än Viktor från förvarningen. Men jag klarade av att föra kaveln vidare och kunde skicka iväg Leffe på ”Långa natten”. Måste nämna att på sista delen av min sträcka tänkte jag på Leffe så fort det krånglade ”Gör inget, nu får Leffe lite ljusare”.

Herrar Sträcka 4  17,5 km(långa natten) Leif Markfjärd

Jag hade den stora äran att få ta mej an långa natten i årets 10 mila. Det positiva med det var att det är en hängsträcka, men det skulle bli mörker åtminstone i början enligt Thomas. Jag har tillräckligt svårt att hitta på dagen. Men det är klart att när jag väl är på plats så ska det bli intressant, roligt och självklart ska jag kämpa för att ta mej och laget runt banan. Enligt Thomas tidsprogram så var min start ca 02,45. Lite vila och sömn innan jag gav mig ut till tävlingsområdet. 

Det blev lite väntande i startfållan innan Stefan kom. Han tipsade mej om att jag ska välja stigar/vägar runt istället för rakt på. Va då springa runt det skulle ju vara lättlöpta banor? Min plan var att försöka orientera på riktigt och inte bara springa på och hoppas att det löser sig. Det kändes bra i kroppen så nu var det bara att mata på och ta kontroll för kontroll. Det blev lite svajigt redan från början, det var inte så lätt att scanna i mörkret, men det är den enda ol-teknik som jag behärskar. 

På väg mot kontroll 1 och konstaterar att jag är ensam i skogen och det är oroväckande, men jag tycker ändå att jag har koll på läget och plockar kontrollen förvånansvärt bra. Jag jobbar vidare i skogen och det är inte många lampor som syns till, jag springer förbi några, men jag tar inte sällskap för, de springer för sakta. Vid kontroll 6 fångar jag upp en kille som irrat lite, men jag bestämmer mig för att ta sällskap med honom, för det är över 3 km mellan kontroll 6 och 7 och jag tror inte att jag fixar den själv. Vi väljer en omväg via vägar/stigar och tar kontrollen efter bara lite letande. Jag snubblar en massa i skogen och vid ett av fallen så drar det till lite i höger baklår och det är inte bra, eftersom det är den muskeln som jag problem med, så nu gäller det att försöka springa på ett sätt så att det inte förvärras och det lyckas jag faktiskt med. När kontroll 9 ska tas så blir det en bom på över 10 minuter, vi snurrar runt ett höjdparti fler varv och till slut väljer vi att dra ut till en bäck för att börja om och då tas kontrollen direkt. Kan då konstatera att jag var mindre än 20 meter från kontrollen första gången, men var tydligen inte tillräckligt ”nyfiken” för att se skärmen. Nu har det blivit en klunga på över 10 man som jobbar vidare, när nästa långsträck på över 2,5 km kommer (kontroll 12) så har jag planerat en enklare rund väg men klungan tänker annorlunda så jag släpper mitt val och hänger med istället. Här blev det lite scannande innan kontrollen togs, samma sak vart det till nästa kontroll. Kanske hade jag fixat detta bättre själv? Nu börjar det ljusna så det blir lite lättare att hitta, men istället så börjar det kännas av lite i kroppen. Nu börjar jag snubbla av trötthet och inte bara av mörkret. Nästa lite längre sträcka på ca 1,5 km kommer mellan kontroll 17 och 18 och nu börjar benen bli tunga och jag vågar inte veckla ut kartan för att se hur långt det är kvar till mål. Utan nu är det bara att bita ihop och försöka hänga med i gänget. När kontroll 22 passeras så kollar jag lite mer på kartan och ser jag att det inte är mer än ca 1,5 km till mål, så nu börjar jag tro på att det faktiskt kommer att gå hela vägen. På väg mot näst sista kontrollen orkar jag inte hänga med i gruppen utan viker ner mig en aning, men kämpar så gått det går ända till jag kan lämna över kartan till Viktor. Den känslan var mest en befrielse men visst ett litet mått stolthet att jag fixat det. 

Nu är jag en ”riktig man”, för enligt Lisa Silvermark så sa hon före start att man blir en riktig man efter att ha fullföljt långa natten. 

Det är en enormt bra klubbkänsla vi har där alla ställer upp för varandra. Bra kämpat allihop. Nu ser vi fram mot nya äventyr (men med en viss fasa att det blir lika tufft i Finland).

Herrar Sträcka 10 omstart Hansi Kraus 

Omstarten i år var ju lite speciell då man har ekot från Jukola i huvudet. ”You are not allowed to touch the maps”. För nu fick vi ta kartorna från planket och bege oss lite närmare skogen. Så nu var det ju bara att kolla runt lite bland de övriga för att se om jag hittade någon med samma gaffling i början. Tyvärr hade Moras Ladies Night inte samma annars hade jag hängt det laget. Nu såg jag bara Norberg OK som hade samma gaffling så jag tog det lite lugnt i början och sprang med i det gänget. På långsträckan mellan 6 och 7 var inte vägvalet idealt så jag valde vägen och ett nytt gäng. Väl vid vätskan och 7:an så kom ny energi från sportdrycken och det var bara att följa i ett behagligt tempo. Ny långsträcka mellan 9 och 10 och den här gången in i ett svårt parti så jag hoppades att alla skulle mot samma kontroll och det visade sig vara fallet även om klungan hamnade lite snett här och där under banans 24 kontroller. Mot 15 och 16 och vätskan där började benen tryta lite så jag tappade lite på min klunga men nu var det bara 8 kontroller kvar och ganska rakt hem så avslutningen gick bra i alla fall. 

På en bana som är 13,3 km får man ju helt klart vara nöjd när gps:n visade 14,7 km då det ändå var mycket väg och stig löpning runt på sina håll. 

8,5 km i Sala tog mig ju 2 h 16 min så 1 h 44 min här måste man ju ses som fullt godkänt. 

Sammanfattningsvis kan man väl säga att även fast man inte kan orientera bra så går det alltid bra i stafetter. Har man väl hamnat på sista sträckan verkar det som man fastnar där vare sig det gäller Jukola, 10mila eller 25manna.

Hansi

 

Damer

Start:14:15

Mål:ca 18:06

Sträcka		Gaffl	Typ	Längd* (m)	Löptid	Växlingstid	Kartstorlek
1	Therese Tillenius	Ja	Dag	7520-7590	46(70)	15:01(15:25)	A3 (30x42 cm)
2	Lovisa Östman	Ja	Dag	7760-7830	47(70)	15:48(16:35)	A3 (30x42 cm)
3	Maria Strömberg	Nej	Dag	5730	35(55)	16:23(17:30)	A3 (30x42 cm)
4	Erika Mickelson	Ja	Dag	7280-7350	42(70)	17:05(18:40)	A3 (30x42 cm)
5	Marina Johansson	Ja	Dag	10850-10920 (7310-7380**)	61(95) (43**)	18:06(20:15)	A2 (42x60 cm)

^*) I banlängden ingår in-/utgående snitsel om 900m, 600m på 1:a sträckan.

^**) Förkortad banlängd för de lag som går ut i omstart.

Herrar

Start:21:30

Mål:ca 08:06

Sträcka		Gaffling	Typ AOK	Längd* (m)	Löptid	Växlingstid	Kartstorlek
1	Ola Jernström	Ja	Natt	14290-14400	77(120)	22:47(23:30	A2 (42x60 cm)
2	Lalla Dickfors	Ja	Natt	8150-8260	46(75)	23:33(00:45)	A3 (30x42 cm)
3	Stefan Nyberg	Ja	Natt	13850-13960	75(120)	00:48(02:45)	A2 (42x60 cm)
4	Leif Markfjärd	Nej	Nattgryning	17540	97(140)	02:25(05:05)	A2 (42x60 cm)
5	Viktor Lundén	Ja	Dag	9740-9820	53(80)	03:18(06:25)	A3 (30x42 cm)
6	Michael Engström	Ja	Dag	9740-9820	51(85)	04:09(07:50)	A3 (30x42 cm)
7	Johan Blixt	Nej	Dag	6880	37(80)	04:46(09:10)	A3 (30x42 cm)
8	Gustav Andersson	Ja	Dag	13250-13340	67(120)	05:53(11:10)	A2 (42x60 cm)
9	Björn Markfjärd	Ja	Dag	9030-9090	45(85)	06:38 Omstart	A3 (30x42 cm)
10	Hansi Kraus	Ja	Dag	17710-17800 (13190-13280**)	88 (66(110)**)	08:06 Omstart	A2 (42x60 cm)

^*) I banlängden ingår in-/utgående snitsel om 400m, 800m på 1:a sträckan.

^**) Förkortad banlängd för de lag som går ut i omstart.

 

Fortsätt att kommentera under artikeln