Jukola - Magnus Lundins betraktelse
2010-06-22 i Allmänt
Prenumerera på nyheter
Du prenumererar nu på nyheter från Avesta OK.
Vi har skickat ett bekräftelsemail till .
Prenumerera via:
RSSMagnus Lundin sprang första sträckan på Jukola. Läs hans fina betraktelse av tävlingen och resan! Kommentera gärna under artikeln.
En Jukola- & Mörkerdebutants Betraktelser
Då var debuten avklarad, jag vet inte om det var med tur eller skicklighet alternativt något mitt emellan, men i mål kom jag och godkänd blev jag också.
Men för att börja från början så var det med spänning och glädje man äntrade bussen 12:30 på fredagen tillsammans många härliga och förväntansfulla löpare från AOK, tänk att vi fick ihop 6 lag, vi är ett fantastiskt gäng. Redan när vi rullade ut på 70-an på väg mot Stockholm kunde man ana att det var många som var spända inför uppgiften, det talades om hur svårt det var, inga stigar fanns det att följa och hur skulle det bli med brickor vid omstarten om halva laget fortfarande var ute i skogen, ja frågorna var många och svaren var få i det läget. Ja vissa hade svar enligt Thomas men de var konstiga, var det så Marina? Resten av resan till Kytäjä var en härlig upplevelse med underbara klubbkamrater som hela tiden peppade varandra inför uppgiften.
Väl framme på tävlingsområdet insåg man för första gången det alla talat om, hur stor tävlingen verkligen är, en mindre stad av militärtält uppställda enligt skolboken från den Romerska armén i prydliga rader med större namngivna gator däremellan, fantastiskt. När bussen stannade var det snabb urlastning och boande i våra tre tält och sedan snabbt upp och se damernas start. En upplevelse liknande Vasaloppet och det började kännas vad man var ställd inför, startsträcka, mörker och närmare 1500 andra att trängas med i starten. Damernas tävling avlöpte med storartade prestationer från våra led och man försökte skaffa sig så mycket information som möjligt från alla som kom i mål inte minst från min kära Helena. Svaren var många men inte så konstiga, trevlig orientering, tufft, svårt, ganska lätt, tydliga höjder, brant, kuperat, roligt ja listan kan göras lång men jag vet inte om informationen analyserades och sorterades rätt. Ångesten inför kvällens uppgift började komma krypande så sakta och inte nog med det så kom molnen och regnet in över tävlingsområdet. Jag hade hoppats på klart väder och en ljus natthimmel för att känna mig trygg inför uppgiften. Som en sista lugnande förberedelse inhandlades lite sportdryck för att fylla vätskedepåer och några påsar Power Gel ifall natten skulle bli mycket lång och tröttande.
Vid 19:30 bestämde jag mig i alla fall för att lägga mig och vila fram tills det var dags att starta, vinden ven och slet i tältduken och regnet smattrade mot densamma, tror ni det blev någon sömn? Vid det här laget önskade jag att jag befann mig i en tidszon som heter CET och inte Eastern European Time, d.v.s. hemma i Sverige, vad f-n hade jag här att göra det här kommer aldrig att gå bra och den negativa tankespiralen var brant och snabb. Jag var nog inte helt kontaktbar och minns nog att jag hade något fräsande svar till Helena när hon tyckte jag skulle ha lite mer kläder på mig till starten, jag ber om ursäkt för det. OK, tiden närmade sig start och senast 22:35 skulle alla löpare vara i startfållan med brickan nollad, åter igen en vasaloppsupplevelse med en massiv kö in till startområdet, verkade som alla var sena till starten. Väl inne i startfållan påbörjades uppvärmning och funderande på var överdraget skulle lämnas, försökte se ut en bra plats all hänga detta på där jag kunde hitta det efter målgång, då hör jag plötsligt någon ropa Magnus, Magnus, Magnus… rent instinktivt drar jag bara av mig jackan utan att lokalisera den som ropat, ser säkert fullkomligt förvirrad ut. Återigen hör jag mitt namn och får syn på Malin W som trängt sig längst fram vid staketet och lämnar jackan till henne, Tack Malin!
Nu är det hög tid att ställa sig vid sin karta och invänta starten med speakerns uppmaning klingande i huvudet ……. Kartta, Do not touch the maps, rör inte kartorna, om och om igen. Vad gör jag här ta mig härifrån, då dyker Stefan upp framför mig tittar mig i ögonen och säger ta det lugnt du behöver inte stressa, lycka till du klarar det. Tack! Jag hoppas jag sa lycka till tillbaka Stefan? Sedan försvann han framåt i leden, starten gick och allt var igång.
20:04 till första det här kommer aldrig att gå, gick tydligen med fel gäng åt höger vid startpunkten och sedan var kaoset igång, träffar Lennart L för första gången av 4, han hade inte samma som jag. Lite irrande och kontroll 1 (146) dyker upp. Kompass och 3:50 till 2:an(208), ny riktning mot 3:an(171) bom, hamnar norr om kontrollen vid mossen och diket vänder tillbaka och letar ett tag och hittar rätt, ser en massa irrande lampor runt i kring och ropar för första gången, 171 är här på engelska och en hel svärm med lampor kommer ångande och tackar mig. Helt plötsligt är man den bästa som alla ska följa, så nu är det bara att ta täten, 9:23 vart det förresten på sträckan. Ny riktning mot 4:an(145) 4:19 och lok i tåget, utför branten åkandes på ändan, vätskekontroll och sedan 5:an(139) 3:21 var tiden. Ny riktning mot 6:an(129) och helt plötsligt är jag ensam i skogen vid norra änden på sjön och inser att jag är på fel sida om höjden, tar mig över höjden ner till diket och följer det norrut tills det vänder 180 grader härifrån kompass till kontrollen, 12:09 på sträckan. På´t igen mot 7:an(111) bom igen, 11:23 vart tiden. Mot 8:an(108), tid 2:14. 9:an(110) sprangs förbi med 150 m tillbaka 7:52. Mot hygget och 10:an(101) ingen tid, EMIT är inte helt 100 % -igt. Ner över diket mot vätskan möts av en vägg fotoblixtar, ingen kom över diket alla satt i smeten, vidare till älgpasset och söderut mot 11:an(103) ingen tid här heller. Vidare söderut utmed sjön 12(132) och 13(113) flyter på sträcktider 4:00 och 4:36. Tittar på kartan och upptäcker långsträckan till 14(156) panik infinner sig hur löser jag detta, hör en säga, jag tar vägen tittar och inser att det är en omväg som jag inte är beredd att ta, följer ett annat tåg som har 156 och tar rätt riktning men dom viker av norrut vid sjöänden. Nu blir jag riktigt osäker och vänder tillbaka till föregående kontroll. Tar följe med två finnar som har samma kodsiffra, ner till sjöänden och sedan söderut förbi mossen och sedan sydost mot kontrollen. Läser så noga jag kan och tycker mig vara med på kartan, tittar på klockan för första gången 00:40 och det är en bit kvar, 2 timmarsmålet spricker, nu är det bara att ta sig hem som gäller. Vi stannar var 300:e meter och jämför vart vi tycker att vi är och är oftast tillräckligt överens för att fortsätta, kommer tillslut fram efter 37:26 i löptid. Ny rikting söderut mot 15(167), 3:56. Här har vi 3 som slagit följe olika gaffling så jag blir ensam mot 16(177). Ner på vägen, följer den till den korta släpvägen till öster, kompass mot kontrollen, ser snitseln på vänster sida och kommer in till kontrollen efter 8:31 på sträckan. Mot 17(185), kompass, hör mig själv tänka kodsiffra 158, ligger lite norrut men ser kontrollen och springer in 185, säger omedvetet h-vete, tittar på kartan och läser 185 det är ju rätt, 3:37. Nu är det bara hem kvar. 18(202) 2:35, 19(150) 1:39. Ut ur skogen och möts av den underbara AOK-klacken i den mörka och blöta Kytäjä-natten (tack, tack och åter tack) en underbar känsla. Ulla N du är fantastisk som klackledare, hela dagen, natten och ytterligare en halv dag trots regn på samma plats vid de sista kontrollerna är värd en jättekram. Sätter brickan i 20(100) 1:16 och bara upploppet kvar, då springer en av finnarna jag haft sällskap med på långsträckan om mig men det gör inget jag är hemma! Målstämpling och in mot kartplanket först nu känner jag att jag är trött. Växlar till Thomas och pratar lite med Erik som väntar på Lennart och säger att han är inte långt efter. Går mot utläsningen och får OK när jag lägger på brickan, skönare känsla får man leta efter, jag klarade uppgiften, inte som de bästa men efter egen förmåga.
Möts av Helena och får en stor kram och går vidare mot tältet för att hämta ombyte och gå till duschen möter en vaken Per W som ska ut på 4:e sträckan med min bricka, Lennart dyker också upp så det blir sällskap till ombytet. 02:15 sitter vi i bastutältet och dricker varsin öl och ser tillbaka på våra vedermödor i skogen, det är nog den bästa bastu och öl jag haft på länge eller vad säger du Lennart?
Tyvärr tillhörde jag inte den trogna supporterskaran efter min dusch, jag somnade och sov gott fram till omstarten. Jag kan inte låta bli att imponeras över hur alla i klubben tar sig an utmaningar av det här slaget och peppar varandra till stordåd, alla har gjort mer än vad som förväntas och alla ska känna sig stolta oavsett man blev godkänd eller inte. En klubb som stöttar varandra i med och motgång är en stark klubb som kommer att leva länge.
Utöver dessa vedermödor finns många fina minnen och historier att berätta men jag känner att om jag fortsätter så här blir det nog ingen som läser till slutet men…
Emil och Gustav kan nog berätta en del om Inges fina tävlingsdräkt
Ann J har nog en och annan historia om ur hon vred sig i skratt på båtresan hem
Ja alla är vi nog berikade med mycket, mycket som vi kan berätta för varandra.
Och tack till alla som var med på resan, löpare, supportrar, hyttsällskap med flera, alla har ni gjort detta till ett underbart minne. Och visst nästa år ska vi på´t igen.
Magnus Lundin