Lars-Erik "Lalle" Bergström har avlidit

I förra veckan nåddes vi av det tragiska budet att den trogne Tråbackaren Lalle Bergström avlidit i en ålder av 54 år. Jag tecknar en personlig minnesbild av en person som trivdes mycket bra i Tråbacken så länge krafterna fanns.

I juli förra året drabbades Lalle av en hjärntumör. Han var och hjälpte vännen Sören i Strandbacken då något började bli fel. Det visade sig bli ett mycket allvarligt läge där utgången var oviss. Han kom under behandling och på höstkanten fick man ändå ett glädjebud av Steffe att han skulle ta med Lalle upp till Tråbacken en torsdag.

Det blev flera torsdagar under vintern och våren. I samband med detta vill jag tacka min bror Stefan för det uppoffrande arbete han gjorde för att få med Lalle i gemenskapen i Tråbacken. Han var uppe i stort sett varje gång utom då behandlingar pågick eller orken tröt. Vi märkte att han trivdes i gänget och hade sköna avbrott från sjukhusmiljön.

Han kom hem till eget boende igen, men under de senaste veckorna blev han allt sämre och förra tisdagen avled han alltså.

Lalle har bara gjort små sporadiska inhopp i orienteringsvärlden, men han har alltid trivts bra i gemenskapen i Tråbacken. Han har sprungit, han har spelat pingis, men framförallt varit med och skojat och "ljugit" i bastun.

Under vår stora byggnation från hösten 2003 fram till våren 2006 missade han inte många arbetspass. I precisionsarbete hade han många övermän, men då det gällde att utnyttja musklerna till att bära och transportera saker var han oslagbar, gammal tyngdlyftare som han var.

Även kring fikabordet var det mycket skoj och gnabbande. Där kommer han verkligen att saknas.

Han älskade barn och skojade och levde om med dem och jag har nog personligen aldrig träffat en större djurälskare, allrahelst hundar. Då hans senaste hund Amos fick lov att avlivas var det något hos Lalle som dog.

Då jag och Steffe fortfarande bodde på Fågelvägen var Lalle där och började busa med grannen Hanssons boxervalp. Jag tror att det gick så långt att fru Hansson t o m fick be Lalle lägga av. Hundstackarn var alldeles slutkörd. Man såg hundvalpen och Lalle hoppa omkring på alla fyra på ett oefterhärmligt sätt.

Lalle var en kille som hade det besvärligt inte bara det sista året. Han var sjuklig i perioder, men humöret var det inget fel på (i alla fall det han visade upp för oss).

Lalle var en till längden liten kille, men han lämnar ett stort tomrum efter sig i gemenskapen i Tråbacken.

Thomas Nyberg 

Kommentera gärna artikeln. Du kanske har en egen minnesbild av Lalle som du vill dela med dig av.